blockstigen

Igår hade jag en sån där dag som jag längtat efter hela sommaren. En dag då jag får vara helt själv hemma och göra precis vad jag själv vill. Det har liksom varit lite brist på den varan i sommar. Kom på för ett litet tag sedan att de enda gångerna jag är helt själv det är när jag åker till jobbet och när jag skiter. Men eftersom jag är en racerbajsare räknas det knappt.

Därför var det otroligt skönt igår. Lugn och ro, precis vad jag behövde. Men framåt kvällen när jag gått här hemma och filosoferat hela dagen började det kännas lite väl ensamt. Och ingen hade jag som jag kunde ringa hit. Precis när jag vant mig vid tanken på att få spendera hela kvällen själv plingade det på dörren. Och detta är inget som händer varje dag. Vi får aldrig oanmälda gäster. Och definitivt inte när inte C är hemma. Så den första tanken som slog mig var att "jag sitter kvar i fåtöljen, det är säkert bara nån försäljare". Men nyfikenheten tog överhanden och jag masade mig upp och öppnade. Och gissa om jag blev glad, för där stod MAMI och Kjelle. Deras Norgesemester hade regnat bort och då tog de svängen förbi Hultan istället. Och ingen kunde blivit gladare än jag. Att de sedan hade öl och nötter med sig gjorde ju inte saken sämre!

                           Så idag vankas det lunch och auktion i Mållilla. Får väl se om jag vågar ropa in nåt!?