blockstigen

Äntligen har vi fått flytta hem igen, min karl och jag. Efter 2 veckor på Angelicas flickrum är vi hemma igen. Och det är otroligt skönt vill jag lova. Även att det ser ut som ett bombnedslag och jag har 10 maskiner tvätt som ligger och väntar på mig. Även om jag tycker väldigt mycket om mina svärpäron så är det skönt att ha sitt eget. Där man kan gå och småfisa när man vill, duka av frukosten 2 timmar efter man ätit och låta de använda trosorna ligga innanför ytterdörren om man vill (händer kanske inte jätteofta att jag lägger dem där!?). Inte en endaste penal hade de förstört.våra rockers. Jag är nöjd. När jag dessutom får 20 000 på kontot är jag extra nöjd. Så nu ska vi (läs Christoffer) börja med badrummet. Allt det blåa är ett minne blott. Nytt fönster ska det också bli. Mura och fixa ska han göra den där Chrille. Tur han är händig. Jag ska bara locka upp honom från sofflocket först. Vi ligger nämligen där båda två idag. Och förut när jag frågade C om vad jag skulle blogga om sa han euforiskt; -Skriv och berätta att vi ligger på soffan båda två! För någon annan kanske det ter sig som tämligen normalt, att spendera en kväll på soffan tillsammans. Men när vi började diskutera saken kom vi fram till att det har inte hänt oss på över en månad. Och jag kom i samma veva på att jag tittat på TV en endste gång under två veckors tid. Och då blev jag mutat med räkor och vin. Allsång va det. Och det räknas väl knappt. 

Imorgon ska vi ut till havs. Det är Rebeckas födelsedag och vi ska åka till Hasselö och äta. Trevligt!

Nu ska jag ta mig en gin och tonic, det kallar jag vardagslyx, särskilt när man har en egen bartender som blandar drinkar innan man ens hinner be om det!

Puss!