Morgonfilosofin!
C och jag hängde på låset till Kejsarkullen idag för att dumpa ett par ton skrot som tantaluringen inte behagade ta med sig när hon drog. Det var spetsdukar, oranga lampor, vargtavlor och blommiga krukor fyllda med kastanjer (okej, jag samlade också på kastanjer en gång i tiden, grejen är bara den att jag var 7 bast, inte 70!).
Innan vi skulle åka därifrån gick C in och skulle betala (ja man ska betala när man slänger vissa saker på tippen!) och när han kom tillbaka fann han mig djupt förskunken i tankarna.
Christoffer:
-Va filosoferar du över hjärtat?
Jag:
-Jag såg precis att jag har ett veck på tån.
Christoffer:
-Det har alla, det är inget du behöver fundera över.
Jag:
Aha, okej.
Sen åkte vi hem och skrattde lite åt mina konstiga funderingar.
När vi kom hem och satt på altanen och åt frukost kände jag att jag inte riktigt hade diskuterat tåvecket klart och frågade därför:
-Varför har man det där vecket på tån tror du?
Christoffer:
-Kanske för att man ska kunna böja på tån? Sen började han visa alla veck människan har på kroppen. Han böjde och bände på fingrar och armar. Och med min allra mest filosofiska stämma sa jag då: -Människan är en otrolig varelse!
Klok tjej tänker ni säkert nu.