Om en vecka så
En sketen och mulen dag i mars ringde Christer och sa att han bokat en resa till Egypten. Han frågade om jag blev glad. Varpå jag svarade - Din satans knäppskalle, klart jag blir glad, du vet väl vilken sollaperska jag är. Men i mars månad kändes en resa i december aningen långt borta. Det skulle ju bli vår, sommar och höst innan det var dags. Inte ens vårt lyxiga boende (läs sviten) fick mig att drömma om sand mellan tårna och svettdroppar som rullar ner från knävecket. Men nu, en vecka innan det är dags, börjar det liksom kännas mer verkligt. Vi har beställt undervattenskamera och snorkel från taxfree och jag har burit upp resväskan från källaren. Jag har till och med varit så förutseende att jag förut idag skrev på Facebook till en tjej som ska till Egypten veckan innan oss att hon skulle kissa i havet så att tempen stiger. Sist jag var utomlands var det svinkallt i havet. Men en pink eller två kanske kan råda bot på kölden. Jädrigt smart av mig.
