blockstigen

Har under en kängre tid känt att jag vill göra slut. Jag vill vara själv och ägna mig åt saker som jag känner för. Jag vill göra dessa saker hur, när och var jag vill. Men i vår relation kände jag mig kvävd. Jag kunde liksom inte leva som jag själv ville. Jag har tänkt och funderat kring detta dilemma och kommit fram till att ge det en sista chans. So here we go again bloggen! Bloggens och mitt förhållande är lite stelt efter vår svacka, bloggen känner sig sårad och säger att jag aldrig mer får lämna bloggen så här länge. Bloggen hotar med att göra slut om jag behandlar bloggen på detta vis igen. Bloggen ställer numera en massa höga krav och bloggen vill hela tiden få en massa komlimanger. Bloggen tycker dessutom att jag ska vara trogen och bara läsa Blockstigenbloggen. Vi får väl se hur detta slutar...

Efter vissa påtryckningar (från mamma!) tänkte jag alltså blåsa liv i bloggen igen. Det är väl egentligen inte mer än rätt. Mamma och jag har ju ett distansförhållande och då tycker jag att jag kan offra mig och underhålla kära mor! Hon är förövrigt den enda som tycker att det är kul att läsa vad jag skriver. Hon påstår sig till och med tycka att jag ska skriva en bok. Men där går gränsen. Jag menar, hon är min mamma. Hon skulle tycka jag skrev bra även om jag hade dyslexi och bloggen enbart handlade om ointresanta saker som hur det går till när myror bygger myrstackar, hur det känns att sitta en hel dag och titta på när målarfärg torkar eller vad jag åt till frukost i morse. När jag var liten tyckte hon till och med att jag var söt i hockeyfrilla medans alla andra insåg att det kanske inte var till min fördel att se ut som en rund boll. Men men, hon är förlåten för det och nu ska jag vara henne till lags och skriva inlägg här på bloggen på löpande band!

Det var alles för denna gång, nu ska jag göra pizza!