Labil
Om man börjar tjuta tre gånger på tre minuter och dessutom ringer till sin sambo och ger honom skulden för precis allt och trampar så hårt på gaspedalen att gruset yr, är man labil då?!?
Christoffer skulle nog vilja kalla mig psykiskt störd men jag vill inte dra mitt tillstånd riktigt så långt. Kan inte en liten släng av förvirrning passa mitt mood bättre!?
Anledningarna till att jag befinner mig i detta aningen uppretade tillstånd är:
1. En pisstråkig marknadsplan ska vara inlämnad nästa vecka och jag kan spy på allt som stavas, affärsidé, positionering och konkurrenter.
2. Vårt pannrum/tvättstuga skulle varit kaklad idag, helst igår och inget kan kaklas innan målarmästare Olofsson får fingrarna ur arselet och målar taket.
3. Det okaklade pannrummet/tvättstugan leder till att det nya fina värmesystemet inte kan kopplas in (det gamla är utrivet) och det uppstår en brist på värme på Blockstigen.
4. Brist på värme leder helt naturligt till köld. Köld i den grad att det är 15 grader inomhus. INOMHUS!
5. 15 grader INOMHUS leder till att jag hackar tänder och måste åka och hämta ved.
6. Ved ska jag åka och hämta efter en 12 timmar lång arbetsdag när det är kolsvart ute och alla tjuvar och banditer smyger omkring i vedboa.
7. Väl i vedboa upptäcker jag till mitt förtret att nåt förbannat j?&%¤#"!a pucko har sågat vedträna 70 centimeter långa istället för 40 centimeter. (Vid upptäckten av detta gråter jag en första skvätt).
8. När jag inser att 70 centimeter långa vedträn är tyngre än de som är 40 centimeter gråter jag en andra gång.
9. Av en naturlig anledning får inte heller dessa långa as plats i min vedkorg och exakt här gråter jag en tredje gång.
10. För att få chansen att visa mitt missnöje ringer jag C. Inget svar. Jag blir ännu mer förbannad. Sparkar mitt hårdaste på bildäcket.
11. I ren och skär ilska gasar jag iväg hemåt. Gruset flyger.
12. Jag kommer inte in genom dörren med de 70 centimeter långa vedträna. Någon har nämligen ställt två värmepumpar på farstutrappan.
13. Insikten om att vår kamin har måtten 50*50. En ärthjärna förstår att 70 centimeter långa vedträn inte går in där.
14. Christoffer ringer upp och exakt där gör han dagens största tabbe. För det är nu han får veta att alla världens problem är hans fel. Både de 70 centimeter långa vedträna och världssvälten är hans fel. Om han i det ögonblicket hade frågat vems fel det var att 9 miljoner judar dog under andra världkriget hade det med största sannolikhet också varit hans fel.
Om någon här uppe i mina trakter läser detta blogginlägg och sätter det samman med morgondagens notis i tidningen om en ihjälfrusen kvinna i 25-årsåldern vill jag bara säga att det är jag. Det är jag som kommer frysa ihäj inatt. Jag känner redan istapparna som hänger ner från nästippen.
Farväl.
Christoffer skulle nog vilja kalla mig psykiskt störd men jag vill inte dra mitt tillstånd riktigt så långt. Kan inte en liten släng av förvirrning passa mitt mood bättre!?
Anledningarna till att jag befinner mig i detta aningen uppretade tillstånd är:
1. En pisstråkig marknadsplan ska vara inlämnad nästa vecka och jag kan spy på allt som stavas, affärsidé, positionering och konkurrenter.
2. Vårt pannrum/tvättstuga skulle varit kaklad idag, helst igår och inget kan kaklas innan målarmästare Olofsson får fingrarna ur arselet och målar taket.
3. Det okaklade pannrummet/tvättstugan leder till att det nya fina värmesystemet inte kan kopplas in (det gamla är utrivet) och det uppstår en brist på värme på Blockstigen.
4. Brist på värme leder helt naturligt till köld. Köld i den grad att det är 15 grader inomhus. INOMHUS!
5. 15 grader INOMHUS leder till att jag hackar tänder och måste åka och hämta ved.
6. Ved ska jag åka och hämta efter en 12 timmar lång arbetsdag när det är kolsvart ute och alla tjuvar och banditer smyger omkring i vedboa.
7. Väl i vedboa upptäcker jag till mitt förtret att nåt förbannat j?&%¤#"!a pucko har sågat vedträna 70 centimeter långa istället för 40 centimeter. (Vid upptäckten av detta gråter jag en första skvätt).
8. När jag inser att 70 centimeter långa vedträn är tyngre än de som är 40 centimeter gråter jag en andra gång.
9. Av en naturlig anledning får inte heller dessa långa as plats i min vedkorg och exakt här gråter jag en tredje gång.
10. För att få chansen att visa mitt missnöje ringer jag C. Inget svar. Jag blir ännu mer förbannad. Sparkar mitt hårdaste på bildäcket.
11. I ren och skär ilska gasar jag iväg hemåt. Gruset flyger.
12. Jag kommer inte in genom dörren med de 70 centimeter långa vedträna. Någon har nämligen ställt två värmepumpar på farstutrappan.
13. Insikten om att vår kamin har måtten 50*50. En ärthjärna förstår att 70 centimeter långa vedträn inte går in där.
14. Christoffer ringer upp och exakt där gör han dagens största tabbe. För det är nu han får veta att alla världens problem är hans fel. Både de 70 centimeter långa vedträna och världssvälten är hans fel. Om han i det ögonblicket hade frågat vems fel det var att 9 miljoner judar dog under andra världkriget hade det med största sannolikhet också varit hans fel.
Om någon här uppe i mina trakter läser detta blogginlägg och sätter det samman med morgondagens notis i tidningen om en ihjälfrusen kvinna i 25-årsåldern vill jag bara säga att det är jag. Det är jag som kommer frysa ihäj inatt. Jag känner redan istapparna som hänger ner från nästippen.
Farväl.
Kommentarer
Postat av: neighbour next door...
kan inte sluta garva... STACKARS THERESE!!!!!! men glöm inte att de är nära in hit, så du slipper frysa ihjäl. tänk på att vi ska vinmysa på lördag!
Postat av: Anonym
Låter definitivt som om gråten var befogad. Jag hade varit alldeles fruktansvärt vansinnig.
Postat av: Awwanda
Ååh Tewwes din stacakre..! Det lät inte alls roligt det där.. Kyla är aldrig bra, jag hoppas på att få igång värmen på idrottsvägen med. Det är för jordat kallt! Och det dröjer där med ska jag sää dig;)
Trackback
