blockstigen

Efter att ha suttit och skrivit på en rapport i snart 9 timmar börjar jag känna mig tom. Tom, eller kanske mer som en gammal mjölkko som blivit överkörd av tåget. Och inte Kustsnigeln utan X2000, minst!

Jag var en helt odugligt värdelös rapportskrivare på slutet. Kunde inte alls formulera mig och jag snöade in på vissa ord och använde dem i varje mening.

Efter att ha tryckt i mig ett par salamimackor och kikat ut på min nyrensade rosrabatt känner jag mig bättre till mods. Kanske till och med orkar med ett städryck ikväll?

Vad som gör mig vid ännu bättre humör är gårdagens konversation:

T: -Jag hatar landet mer än pesten!
C: -Jag hjälper dig med halva, så möts vi på mitten.
T: -Jippie!
C: -Tänk positivt, tänk på at det är sista gången du rensar eländet.
T: WHAT!!!???!!!
C: -Ja snart ligger här en fin stengång istället!

Japp, så ligger det till. Tur man har en karl som äger en grävmaskin och har ett dussin stenplattor i bakfickan! Jag kommer skrika av lycka den dagen jag blir väckt av att det står en grävmaskin i mitt rosland. Då ska jag gå ut och skrika till grävmaskinisten att han ska vara extra skoningslös mot rosorna. Liga skoningslös som de varit mot mig.