Ordbajjarblogg
Om det här hade varit en häftig blogg hade dagens blogginlägg med största sannolikhet inkluderat en fancy bild på mig där jag posar på ett ascoolt sätt. Förmodligen hade jag också lagt till med en ascoolt modellook direktimporterad från catwalken i Milano. Under bilden hade man förmodligen även kunna läsa "dagens outfit". Där hade jag i minsta detalj redogjort för exkat vad jag har på mig dagen till ära, vart jag köpt det och hur mycket plaggen kostar.
Men som alla vet är detta den mest ofancy blogg man kan tänka sig. Det är en ordbajjarblogg och därför ser dagens bild ut som följer;
Dagens outfit:
Långjalingar: Storks, 30 kronor, inköpsår: sent 90-tal
Långarmad tröja: Motorsport (ja man kan handla kläder där!!), svindyrt (pappa betalade), inköpsår: 2002
Tischa: Carlings (jävligt fancy), en tvåhunka skulle jag tro, inköpsår: nån gång när jag såg ut som en butch, kanske 2006!?!
Raggsockor: farmor, jävligt billiga, inköpsår: 2009
Fancy pose: direkt importerad från löpspåret in tha big city Hultan!
Om det mot all förmodan skulle vara så att det är någon som är så in i helvete intresserad av vad jag har på mig får man väl masa sig hit. Blockstigen 3 är adressen, har du tur bjussar jag på kaffe! Tycker det är urtöntigt med en massa outfits och plutande läppar. En bild på en gräsklippare eller en kofot är fan mer intressant!
I count to five
Även Karin S har anslutit sig till den skara människor som läser min blogg. Det börjar arta sig!
Vänta nu...
...
1...
2...3...
4...
HERREGUD, min blogg har hela 4 uppskattande läsare! Och dessa 4 läsare är inte vilka som helst. För det första är de aningen mindre opartiska än mamma och för det andra tillhör de den generation som har möjligheten och kunskapen att faktiskt kunna välja och vraka bland miljontals andra bloggar. Mamma däremot hon tillhör den generation där datorer är nästintill farliga apprater och skillnaden mellan ett mail och ett sms är aningen diffus. Hon har inte en chans att överge min blogg och börja läsa en annan. Det skulle vara alldeles för komplicerat för henne. Inget illa om min mamma men det finns andra saker än datorer som hon klarar bättre. Typ laga världens godaste pasta pesto, värma mina fötter i armhålan när de är svinkalla eller sätta in 500 pix på kontot den 24e...
Jag skulle gärna vilja veta när jag ska få tid till att göra vardagliga saker som att "ta en två timmar lång promenad" eller "fika med mina bästa vänner". Gluttade runt lite på Facebook och nästan allas status handlade om roliga och avslappnande saker som långpromenader, kladdkakeintag och höstshopping. Nån jävel skulle till och med utomlands. När fan hinner folk med allt?! Är det bara jag som känner mig som en stressad iller, fast i ett råtthjul!? Exakt vart i mitt schema skulle jag ha kunnat stoppa in en två timmar lång promenad!?
7.00 Uppstigning
7.02 Inhämtning av ved
7.05 Tända i brasan
7.08 Hämta tidningen
7.10 Face on
7.15 Frukost
7.30 Första pluggpasset
8.30 Fila gaddarna
8.40 Upphämtning
9.00 Produktion av marknadsplan
12.00 Lunch
12.30 Produktion av marknadsplan
................
................
................
17.00 Inköp av kakel
18.00 Beställning av pizza
18.10 Pizza
18.30 Inbärning av 200 kg kakel (det var i denna stund mina armar vidtog längden av babianarmar)
19.00 Bära in ved
19.02 Tända i brasan
19.05 Fortsatt produktion av marknadsplan
23.00 Zzzzzz
Den jävel som knäcker denna gåta ska tamejfan få en puss i påsk om det regnar i pingst!
Den absolut enda bra saken med att ha ett helt fyrverkeri i arselet är att man minsann håller sig i form, inte ett gram över 55 kg fastnar på mig. Antar att de försvinner i samband med att babianarmarna dyker upp. Men hellre babianarmar än fettisröv!
Förresten...
Bloggen och jag
Efter vissa påtryckningar (från mamma!) tänkte jag alltså blåsa liv i bloggen igen. Det är väl egentligen inte mer än rätt. Mamma och jag har ju ett distansförhållande och då tycker jag att jag kan offra mig och underhålla kära mor! Hon är förövrigt den enda som tycker att det är kul att läsa vad jag skriver. Hon påstår sig till och med tycka att jag ska skriva en bok. Men där går gränsen. Jag menar, hon är min mamma. Hon skulle tycka jag skrev bra även om jag hade dyslexi och bloggen enbart handlade om ointresanta saker som hur det går till när myror bygger myrstackar, hur det känns att sitta en hel dag och titta på när målarfärg torkar eller vad jag åt till frukost i morse. När jag var liten tyckte hon till och med att jag var söt i hockeyfrilla medans alla andra insåg att det kanske inte var till min fördel att se ut som en rund boll. Men men, hon är förlåten för det och nu ska jag vara henne till lags och skriva inlägg här på bloggen på löpande band!
Det var alles för denna gång, nu ska jag göra pizza!
Ingen är gladare än jag
Över att gräsmattan (läs mossmattan) är förstörd. Det innebär att en ny och fin gräsmatta (utan mossa) måste dit. Det innebär också att det kommer befinna sig en stor grävmaskin på vår trädgård. Grävmaskinen och grävmaskinisten ska tvingas gräva upp både det ena och det andra i vår vildvuxna trädgård. Den nya trädgården ska ha mycket sten och plattor och där det gröna ska utgöras av lättskötta växter som nästintill klarar sig utan mänsklig vård och skötsel. För gröna fingrar det försåg då gud inte mig med! 
Oh my god
Vet inte var jag fick all energi ifrån!?
En pisskvart senare
Så nu sitter jag här och väntar på att de ska dra igång med borrandet. En pisskvart senare kommer vi vara ett hål rikare men 100 000 kronor fattigare. Har åter igen insett att man valt fel bransch. Det är ju bergsborrare man skulle blivit. Inte alla som kan fakturera 100 000 om dagen.
...
Sitter här o sitter
TRÅK. TRÅK. TRÅK
Kan ingen överraska mig med nåt roligt!?
Plugg. Plugg. Plugg.
Trallalala...
Dessutom skrev han att jag hade utmärkta svar! Nästan ett G+...
Nu är det bara fredagens VG-tenta kvar.
Guten Morgen meine Damen und Herren
Har ätit frukost.
Och ska nu, snart, senare, ta en sista fajt med min hemtenta.
Sen är det bara att ladda om batterierna inför fredagens VG-tenta.
Bilderna talar för sig själva
Känner inte att dagens bilder behöver någon närmare beskrivning. 
Äntligen har det vänt, vi kommer bli miljonärer
Innan vi gick till banken funderade vi frenetiskt på vad vi skulle göra för alla pengar. Skulle vi sticka på en jordenruntresa? Köpa värsta fräsiga TVn? Eller kanske en ny XC90 till mig? Ja våra hjärnor gick på högvarv och den ena idén avlöste den andra.
För ett år sedan (när vi köpte huset, herreguuuud att jag varit husägare så länge!!) band vi vår ränta. Och alla som levde för ett år sedan vet att det var då finanskrisen var som värst och samma dag som vi skrev på våra huspapper häjdes reporäntan ännu en gång. Då var den på 6.01. Sedan dess har den bara sänkts och sänkts och sänkts och sänkts...
Och alla vi som var puckade nog att binda räntan har nog mer eller mindre ångrat oss lite. Men idag skulle den äntligen släppas fri igen. Som vi har längtat. Och därav de nya inköpsspekulationerna!
Och när Doris sa att den nya räntan skulle ligga på 1.60 hoppade jag högt av glädje inne på banken. Jag såg hur jag gled fram på Hultsfreds gator i min nya fina bil. Jag tänkte på hur bra det skulle va att titta på Idol på min nya fina TV. Men när hon sedan började knappra på sin räknedosa och berättade hur mycket vi skulle tjäna varje månad slutade jag hoppa. Det handlade om 200 kronor i månaden. Den fräsiga TVn och XC90 kändes miiiiiiiiilslångt borta.
De nya investeringstankarna har nu fått en mer jordnära touch. Typ: Ska vi äta ute ikväll? Eller kanske ta en bio? Jumboräkor vore trevligt!
Ja ni fattar....
Va fan, jag är ju ledig!
Insåg det i bilen hem från skolan. Behöver inte pallra mig till plugget förrän nästa fredag. Men det är inte så att jag är sysslolös för det. Jag ska skriva en hemtenta över helgen, jobba lördag, höststäda här hemma (känner mig tvungen när jag är ledig så länge!) och gå på min kvällskurs. Plus att jag har en tenta på fredag. Dagarna kommer med största sannolikhet fyllas på allt eftersom...
Ikväll kommer mitt hjärta hem. Är lika skönt varje torsdag. Saknar honom!
Alla världens idioter och jag
Hur som haver hade de invaderat Willys. Jag skulle göra en snabbhandling (medans minn kebabrulle blev klar!) men med alla dessa muppar blev min snabbhandling snarare en 20minutersrunda. De pratade med sig själva, petade snorgubbar och gick konstigt. Droppen var i alla fall när jag gick bakom en snubbe och han stannade, putade med rumpan och fes!!! WHAT!!??!! Jag visste ärligt talat inte om jag skulle skratta eller gråta!?!
När jag väl boxat mig fram till kassan var det en låååång kö. Vägra öppna en kassa till liksom. Bakom mig i kön stod det en medelålders man (med en heeeemsk dialekt, tror han va från Wimby, men det skulle jag aldrig erkänna för Christoffer!). Under tiden jag stod i kö (läs 10 minuter) stod han 50 cm ifrån mitt öra och diskuterade olika märken på bindor och tamponger. Som tur var pratade han inte med mig utan med en annan mupp. Och när karlfan börjde diskutera hur det skulle kännas att ha en tampong i örat ville jag bara skrika åt honom: -Jag tar gärna den där tampongen i örat, bara jag slipper lyssna på ditt tjat!
Efter mycket om och men kom jag hem, och kebabrullen satt som ett smäck!
Auf Wiederhören!
SPCS
Löndön
Jo men London är jättefint, bara det inte regnar...
