blockstigen

Min två dagars ledighet bara swischade förbi, tusan va jag hade velat vara ledig resten av veckan. Fick för första gången på hela sommaren in den där ledighetskänslan i kroppen. Igår tillexempel. Då låg vi på soffan från klockan 18-22. De har inte hänt sen i våras. Gör man det så sällan är det nästan så att man får kalla det lyx, vardagslyx. Vi åt revben (i kopiösa mängder) och lite karamellkungen på det. För övrigt tror jag att jag kommer bli ett revben i mitt nästa liv. Jag har liksom ätit så många att jag nästan redan börjat ta form av ett revben. Så där lite ostbågeformad och allt. Då skulle jag vilka vara nån rik och snygg persons revben. 

Idag väntar alltså jobb mellan 11-20. Ett jävla pisspass enligt mig. Man hinner inte göra nåt vettigt innan och definitivt inte nåt vettigt ikväll. Det suger. Jobbar hellre tidigt på morgonen och slutar skapligt. Men icke! 

Ikväll blir det nog en kväll till på soffan. Känner att jag behöver det. Inte göra nåt liskom. 

Nu ska jag ta en dusch! Puss!

 

Ja som ni kanske märkt var min hjärnas stavningsprogram ur funktion eller inte påslaget i går kväll. Bingen blev binergn och ikväll blev okväll. Men alla vet ju att jag egentligen är en jävel på att stava. Det finns bara ett ord som jag tycker är lite klurigt. Och det är accomodation. Vill att det ska vara två m i det ordet. Men icke. Tur att jag inte använder det ordet varje dag! 

Idag har jag varit med Karin och Björta på loppis. Hittade en jättefin gammal karamellburk. Den pryder nu bänken i vårt kök. Den kommer vara ännu finare när köket är renoverat och klart. Typ år 2190.

Sitter i Boda med pappa och Lutti nu. Har beställt grejer från Ellos och ska gå loss på HM-katalogen nu. Lite smått o gott har det allt blivit. Man måste ju passa på att handla medans det finns några pengar på kontot. Snart är de säkert slut. Då får jag gå till min sugardaddy. Tur jag har´n.

Over and out!

Har haft så otroligt mycket att göra i helgen och helt enkelt inte haft tid att sitta vid datorn. Och nu bor vi ju hos svärpäronen och de har en dator med en hastighet av min pappa när han kör bil. Alla som känner min pappa vet hur sakta det går. Med andra ord tar det ca 20 minuter att ta sig ut på nätet. Om man sedan ska anstränga sig och göra ett blogginlägg tar det säkert 2 timmar. Och då har jag redan tröttnat och tryckt på alldeles för många knappar.

Ikväll är det Brygghuset med jobbet som gäller och imorgon ska jag, svärmor och Lutti till Ullared. Ska preparera mig med plåster så att jag kan vårda de sår som uppstår på Ullared. De där såren som alla galna kärringar ger upphov till när de mejar ner allt som kommer i sin väg med kundvagnen. Allra mest skoningslösa brukar de vara mot hälsenorna.

Over and out!

Idag har jag spendrat dagen med svärmor i Hamarsjön. Vilket resulterat i en kropp som går i rött, där knäna är värst. Kan inte för mitt liv begripa varför de är rödast. Har aldrig tidigare bränt mina knän så här illa. Jajja det var ju inte min fula bränna detta  inlägg skulle handla om. Utan det jag tänkte ordbajsa om idag är hur fruktansvärt feta alla jävlar är. Och det är ju inte förrän så här års man lägger märke till det. När alla subtaherar kläder hit och dit och springer omkring halvnakna på stranden. Det är då man börjar reflektera över hur folk ser ut. Jag vill inte på något sätt hävda att jag själv inte har lite löst daller här o var men någon måtta får det väl vara. Idag sprang det omkring en 10åring tjej på stranden och jag kan slå vad om att hon och jag lirade i samma viktdivision. Ska det va så? Och när jag började titta mig omkring såg jag helt plötsligt bara massa feta människor överallt. Helt sonika framstod jag och svärmor som de enda normalviktiga på hela placet. Ännu mer irriterande är det ju när den 55 kg tunga 10åringen vräker i sig kakor dagen i ända. Har inte tösabiten föräldrar som kan leda in henne på en lite nyttigare bana. Ge ungen en banan! När jag var liten fick man minsann inte äta kakor hej vilt mitt i veckan. Då var det lördagsgodis för 10 kronor i veckan som gällde. Kanske kanske kunde man få en chockladbit om man följde med mamma och handlade. Om jag får några barnbarn ska de i alla fall inte få en massa gaffs mitt i veckan. 

Inte bara min ytterst normala vikt (ja jag hamnar på normaldelen på BMI-kurvan) får mig att tro att jag är normal. Utan även när svärmor Lisa drog igång sitt skvallersnack framstod jag som normal. Därför att; jag fick inte barn när jag var 16, min pappa har aldrig slagit mig, jag har (vad jag vet) ingen bokstavsdiagnos och mamma kallade mig aldrig någonsin för jävla unge. All denna misär som finns runtomkring en fick mig att tänka till och jag insåg att det nog faktiskt inte är nåt större fel på mig eller de människor jag har i min omgivning. För jag har heller inga vänner som fått barn när de va 16, de har ingen pappa som slagit dem, ingen av dem har en bokstavskombination (okej Tessan kanske är ett undantag här!) och jag tror varken Ingela, Katta, Berith eller Marita kallat sina barn för elaka saker! Detta konstaterande kommer att få följder i mitt liv. Ovan nämnda saker har nämligen samma inverkan på mig som preventivmedel har. Det får mig att sparka bakut så fort någon bara nämner ordet barn. Med andra ord lägger vi barnafödandet på hyllan ett par år till.

Kontentan av dagens orbajjande är att jag är tämligen normal. Säkert också jättetråkigt normal. Men det ger jag blanka tusan i. Bara jag slipper se alla trash. White trash är värst. Skaffa er ett jobb och ett liv. Och inte fler husdjur eller fler barn när ni inte ens kan ta hand om er själva!

C och jag hängde på låset till Kejsarkullen idag för att dumpa ett par ton skrot som tantaluringen inte behagade ta med sig när hon drog. Det var spetsdukar, oranga lampor, vargtavlor och blommiga krukor fyllda med kastanjer (okej, jag samlade också på kastanjer en gång i tiden, grejen är bara den att jag var 7 bast, inte 70!).

Innan vi skulle åka därifrån gick C in och skulle betala (ja man ska betala när man slänger vissa saker på tippen!) och när han kom tillbaka fann han mig djupt förskunken i tankarna.

Christoffer:
-Va filosoferar du över hjärtat?
Jag:
-Jag såg precis att jag har ett veck på tån.
Christoffer:
-Det har alla, det är inget du behöver fundera över.
Jag:
Aha, okej.

Sen åkte vi hem och skrattde lite åt mina konstiga funderingar.

När vi kom hem och satt på altanen och åt frukost kände jag att jag inte riktigt hade diskuterat tåvecket klart och frågade därför:
-Varför har man det där vecket på tån tror du?
Christoffer:
-Kanske för att man ska kunna böja på tån? Sen började han visa alla veck människan har på kroppen. Han böjde och bände på fingrar och armar. Och med min allra mest filosofiska stämma sa jag då: -Människan är en otrolig varelse!

Klok tjej tänker ni säkert nu.